Hörneå bys hemsida www.becken.se
Kluvenhetens landskap
av Ann-Katrin Lagnefeldt
Intressant inlägg om gränserna mellan landskap respektive län (Ingemar Häggströms och far och dotter Norstedt). Jag håller med Ingemar Häggström om att de flesta som bor inom Västerbottens länsgräns, nog identifierar sig som västerbottningar. Dock inte jag, men jag har ju i och för sig flyttat. Men jag är ju bördig från trakten som det brukar heta. I drygt femtio år har jag bott söderut, således i hela mitt vuxna liv men är jag stockholmare för den skull? Nej, endast till förvaltning och administrationen, dvs skattemässigt och liknande.
- Drog jag inte upp mina rötter ur den sandiga jorden i Öre, när jag for söderut på 1970-talet?! Jag trodde ju länge att så var fallet, men nej, de är kvar i byn i Ångermanland måste jag nog tillstå. Eller om jag nu ska tänka länsmässigt, Västerbotten?
Mina barn är dock stockholmare, där råder ingen tvekan. De är födda och har sina rötter här. Min make, söderkisen från Hornsgatan, hävdar förstås att jag är en stockholmare eftersom jag nu bott här så pass länge. Men nej, säger jag envist. Icke! Jag har mina rötter, ja hur var det nu igen. Är de i den sandiga åkerjorden i Ångermanland eller i Västerbotten! På frågan hur maken skulle definiera min härkomst för någon som frågar vilken del av landet, så skulle han svara: Hon är från Västerbotten. Länet alltså. Hm!
Född i Öre, invid älvens utlopp i Örefjärden, Nordmalings församling, Västerbottens län och Ångermanlands landskap. Jag minns inte att vi hemma i byn diskuterade denna kluvenhet. Husorganet var antingen Västerbottenskuriren eller Västerbottens Folkblad. I familjens hägn var vi nog sannolikt västerbottningar.
Så den eviga frågan: är jag ångermanlänning eller västerbottning är svår att för alltid bestämma. Jag har nu släktforskat under några år och det har då visat sig att min mors rötter till stor del finns i Ångermanland. I Tyko Lundkvist bok ”Öreälvens byar” från 1988 beskriver han Öre som en by i Ångermanland vilket ju är korrekt. Ångermanlänningar; det är vi som är födda i Öre, men kanske bara de utflyttade. Jag får utreda detta med några Örebor med långa anor i byn, nästa gång jag far hem. Risken är ju att de tror att jag ”blevi toki edenna Stockholm”?
En ana på min mors sida, född i Öre by for till Vångsjö och gifte sig med en bonde på 1700-talet. Min mors släkt kom i övrigt från byarna Ledusjö, Ava, Aspeå, Hörnsjö och Sunnansjö m fl byar i Nordmalings församling, vilken varit en del av Grundsunda socken.
Mina föräldrar flyttade till Öre på 40-talet. Syskonen var alla äldre och drog söderut till skolor och jobb medan jag klev på och av den blå skolbussen och travade hem till gården som ligger för sig själv, med skog runtomkring och inga synliga grannar. Jo bönhuset förstås, det syntes lite mellan träden vid byvägen. Men även jag skulle lämna byn vad det led, för ack så trist det var där på 1970-talet. Jag for söderut och sedan blev jag kluven, om inte förr.
Den där känslan av att egentligen vara ångermanlänning tycker jag mig ha fått styrkt nu genom boken ”Landskapsgränsen mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark, författare Norstedt&Nordstedt.
Vad är det som definierar oss som kommer från dessa kluvna geografiska områden. Jag har suttit och stirrat på den historiska kartor på Lantmäteriets Mina sidor. Söker jag på min fastighet i byn så har jag ju dessa utmärkta historiska kartor från 1700-talet och framåt. Eftersom jag snöat in på byhistorien så är ju Tyko Lundkvists bok Öreälvens byar en ovärderlig källa. Det är ju många söderöver som inte kan skilja mellan läns och landskapsgränser. Får man lära sig om landskap och län i skolan i dag? Är det ens viktigt att känna till skillnaden mellan landskap och län? Jo jag tycker nog det. Det är mycket som hänger ihop med varifrån vi kommer, förutom folk- och bygdedräkter.
Länen är de administrativa och förvaltningsmässiga indelningarna men de ger inga kulturella avtryck som landskapens, som musik, dialekter och traditioner. Jag tycker till exempel att det är härligt att kunna höra varifrån en person kommer ungefärligen, utifrån dialekten. När jag jobbade på ett försäkringsbolag på 2010-talet så hade någon chef fått en idé om, att vi som hade kundkontakter per telefon, inte skulle låta dialekterna /om vi hade någon vill säga/lysa igenom vid våra telefonkontakter. De hyrde in en telefoncoach som skulle lyssna av våra samtal och föreslå korrigeringar. ” Ja ska int´ skriv ehinna vad jag tyckt om hä å int´ brydd ja mä heller.”
Min ambivalens lär bestå. En rolig grej av denna kluvenhet tog mina stockholmska vänner fasta på, när jag skulle gifta mig på 1980-talet. De hade ordnat möhippa, jag blev utklädd i brudutstyrsel med tunnbrödskrona, slöja och en stor banderoll med texten: ” En äkta västerbottning från Ångermanland”.
Bild 1. Serenad av Håkan Hagegård. Perfekt med tunnbrödskrona!
Buketter av styvmorsviol /Ångermanlands landskapsblomma hängdes runt midjan och dessa plus ballonger eller en svängom skulle jag kränga, dvs sälja till hugade spekulanter i Gamla sta´n där vi skulle på lokal senare. På Stortorget vid Börshuset satt det turister på bänkarna, ett perfekt ställe att sälja buketter, blommor eller ett danskort. På en bänk satt ett par, intet ont anande, manliga personer, som såg trevliga ut så jag styrde kosan mot dem. I samma veva såg jag att det var operasångaren Håkan Hagegård och hans pianist Thomas Schuback som jag kastat mig över. Men den senare tog sig en svängom med den blivande bruden på Stortorget. Mina vänner drog mig runt i Gamla stan, turister fick något fotografera förutom slottet och gamla hus. Sedan var det äntligen dags för middag på Stortorgskällaren. Där visade det sig ett större sällskap med Håkan Hagegård och Thomas Schuback var våra bordsgrannar. Rätt som det var reste sig herr Hagegård och på sin värmländska förklarade han att han ville hedra bruden med en serenad. Ett minne för livet som jag nog inte skulle ha haft om jag inte behövt kränga de ångermanländska landslagsblommorna. Det hade inte varit samma sak att få tag i Västerbottens landslagsblomma, Kung Karls spira och försöka sälja dem på Stortorget.
Nedskrivet av den evigt ambivalenta distansskribenten som for till Stockholm och blev kvar där.
Trevlig advent!
Ann-Katrin Lagnefeldt, 2024-12-02
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se